”Svensk industri byggdes av kommuner som sa ja”

DEBATT

Accelerationskontoret: Att tacka ja till Sveriges gröna industriomställning är enda vägen framåt.

I DN Debatt 15/6 uppmanar Peter Larsson retoriskt kommuner att säga nej till stora industrietableringar. Vi instämmer i Larssons beskrivning att kommuner behöver få rätt förutsättningar att hantera stora etableringar och expansioner, men att pausa möjliga investeringar är fel väg att gå.

Peter Larsson betonar helt riktigt att ”nya industrier, eller moderniserade, ger betydande tillskott till hela Sveriges ekonomi”. För att nå Sveriges och EU:s högt ställda klimatmål och stärka svensk ekonomi behöver investeringsklimatet vara attraktivt och konkurrenskraftigt för företag i hela Sverige.

Accelerationskontoret har fått i uppdrag av regeringen att underlätta industrins gröna omställning med mandat att förhandla och föreslå lösningar där långsamma processer och målkonflikter utgör hinder. Att det ofta är kommunerna som får kavla upp ärmarna och stå för en stor del av risktagandet vid expansiva industrisatsningar är en bild som delas av regeringen.

Sedan den 10 juni ska vi på Accelerationskontoret därför också ta ställning till om, och i så fall hur, staten kan underlätta för kommunerna att attrahera och ta emot stora företagsinvesteringar. I dialog med kommunerna har vi fått en lägesuppfattning, och tagit emot en hel del förslag. Redan nu kan vi konstatera: att systematiskt pausa möjliga investeringar är en dålig idé. Varför?

1. Investeringar och risktagande är en naturlig och nödvändig del av en konkurrenskraftig industrination. Att fördela risk mellan stat, kommun och privata aktörer är centralt för att stärka svensk industri. Att helt avstå industrietableringar vore kontraproduktivt för Sveriges ekonomiska tillväxt.
2. Att inte göra någonting alls är också en aktiv handling och förenat med stora risker. Accelerationskontoret släppte nyligen rapporten ”Utveckla eller avveckla – samhällsekonomisk analys av scenarion där investeringar inte blir av.” I tre fallstudier, typiska för olika typer av lokala industrisatsningar, kan vi konstatera att uteblivna investeringar får långtgående konsekvenser för kommunerna i form av bland annat förlorade skatteintäkter och arbetstillfällen kopplade till ett ökat antal sysselsatta i kommunen.
3. Industrin kommer inte vänta på svenska kommuner och myndigheter. Den gröna omställningen sker här och nu, om vi avstår möjliga investeringar så missar Sverige möjligheten till en lönsam, grön omställning.

Peter Larsson argumenterar klokt att det är i motvind och med viktiga lärdomar i ryggen som nästa generations lösningar kan växa fram. Vi ser ett starkt behov av att svenska företag och kommuner måste få rätt förutsättningar att våga ta väl genomtänkta risker, för att framgångsrikt navigera i en föränderlig värld och en högst nödvändig grön omställning.

Svensk industri byggdes en gång i tiden av kommuner som sa ja. Sveriges gröna industriomställning formas på samma sätt av dem som ser möjligheterna. Med värdefulla lärdomar i ryggen är det hög tid att fler kommuner vågar, vill och kan säga ja till storskaliga, gröna investeringar.

Kristina Alvendal och Jonas Lundström
Nationella industrisamordnare, Accelerationskontoret