Statliga myndigheters överklaganden hotar svensk konkurrenskraft

DEBATT

År efter år har utdragna tillståndsprocesser orsakat stor frustration bland svenska företag, kommuner och myndigheter. Det faktum att statliga myndigheter överklagar andra myndigheters beslut är del av problemet. Det är ett systemfel i svensk statsförvaltning som riskerar svensk konkurrenskraft och försenar den gröna industriboomen. Detta behöver åtgärdas – och det går, utan att riskera miljöhänsyn eller rättssäkerhet.

Myndigheternas överklaganden är en flaskhals som leder till stor osäkerhet och ökade kostnader för de företag som vill etablera, expandera och ställa om sin verksamhet i Sverige. Särskilt utsatta är projekt som är beroende av tillstånd, som industrietableringar och infrastruktur. Processen sätts på paus, ofta i flera år. I förlängningen riskerar Sverige att förlora företag till andra länder med snabbare och mer förutsebar hantering. Det får stora konsekvenser för svensk konkurrenskraft, arbetsmarknad och våra förutsättningar att nå Sveriges och EU:s klimatmål.

Rätten att överklaga är central i en rättsstat, men syftet är i första hand att skydda medborgarna, inte att ge staten tillfälle att strida mot sig själv. I stället för att lägga betydande skattemedel på processer i domstol finns andra verktyg för att säkra kvalitén i myndighetsbesluten. Samråd, remissyttranden, vägledning och dialog både kan och bör vara en central del av processen för att inhämta nödvändig kunskap, överbrygga intressekonflikter och säkerställa en enhetlig tillämpning av lagstiftningen.

Accelerationskontoret har regeringens uppdrag att röja hinder för industrins gröna omställning. Vi har identifierat tre avgörande brister med dagens system avseende överklagan:

1. Helheten går förlorad. En domstol prövar enskilda ärenden medan en myndighets beslut grundar sig i en samlad bedömning. När exempelvis en länsstyrelses beslut överklagas av en sektorsmyndighet med smalare intressebevakning går helhetsbedömningen förlorad. Staten framstår som splittrad och ineffektiv – och företagen får betala priset.

• Otydligt ansvar. När myndighetsbeslut överklagas sker en ansvarsförskjutning. Domstolar får avgöra frågor som i praktiken är politiska. Risken finns att överklaganden används reflexmässigt, utan samma nivå av eftertanke som vid interna beslut. Det blir dessutom svårare för regeringen att utkräva ansvar för hur myndigheternas uppdrag genomförts.

• Risk för godtycke. Beslut fattas oftast på tjänstemannanivå. Sällan finns krav på ledningsbeslut eller en grundlig analys av rättsprocessens samhällseffekter. Det innebär att beslut om överklagande kan ske selektivt, variera över landet och bero på den enskilda handläggaren. Bristande analys- och rapporteringskrav skapar osäkerhet kring varför myndigheterna överklagar, försvårar för uppföljning och för regeringen att bedöma myndigheternas arbete och systemet i sin helhet.

Problemet är välkänt. Flera statliga utredningar, bland annat Produktivitetskommissionen, Statens regionala förvaltning, förslag till en angelägen reform (SOU 2012:81) och Nationell fysisk planering (Ds 2023:28), har påpekat att systemet är olämpligt, föreslagit att överklaganderätten bör begränsas eller i vissa fall tas bort.

För att effektivisera och underlätta handläggningsprocesserna för både myndigheter och företag, överlämnar Accelerationskontoret nu tre skarpa förslag till regeringen:

1. Begränsa. Regeringen bör ta bort möjligheten för Naturvårdsverket och Havs- och vattenmyndigheten att överklaga länsstyrelsers beslut enligt miljöbalken.

• Redovisa. I regleringsbreven för 2026 bör regeringen införa krav på utvalda myndigheter att redovisa överklaganden av andra statliga myndigheters beslut eller domstolsavgöranden. Redovisningen ska innehålla information om ärendet, orsaken till överklagandet och analys av överklagandets samhällseffekter. Ett sådant krav medför att varje överklagande föregås av en grundlig intern granskning, och regeringen får nödvändiga underlag för att kunna följa upp och bedöma myndigheternas arbete.

• Ledningsbeslut. Ett överklagande är inte en formalitet. Det är ett strategiskt beslut som bör fattas av myndighetschefen, inte delegeras till handläggarnivå. Regeringen bör därför i instruktionerna till utvalda myndigheter införa krav på att beslut om överklagande ska fattas av myndighetschefen. Det säkerställer den strategiska förankringen, stärker förtroendet för processerna och skapar tydlighet inom myndigheten och gentemot regeringen.

Förslagen omfattar även Försvarsmakten, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, länsstyrelserna, Riksantikvarieämbetet, Affärsverket svenska kraftnät, Trafikverket, Skogsstyrelsen och Energimarknadsinspektionen.

Åtgärderna handlar inte om att minska miljöhänsyn eller rättslig kontroll. En effektiv process stärker båda dessa principer, men för att nå dit kan inte staten agera som enskilda aktörer i stuprör – samverkan och dialog behöver premieras. Problemet får inte heller underskattas. Enbart hotet om ett eventuellt överklagande har hämmande effekt för viktiga investeringar.

Riksdagens partier är eniga om att handläggningstiden behöver kortas, och problemet lyfts fram som ett av näringslivets främsta hinder för utveckling av grön industri. Sverige behöver gå från ord till handling. Beslutsprocesser och arbetssätt vid svenska myndigheter måste moderniseras för att hålla jämna steg med industrins behov och samhällets utveckling. Gör vi ingenting alls kommer snabbheten finnas i andra länder, med konsekvenser för svenska jobb och svensk välfärd.

Kristina Alvendal och Jonas Lundström
Nationella industrisamordnare, Accelerationskontoret